Utraderad från jordens yta

Jag fick aldrig se någon vild, levande western black rhino. Denna underart av det vi brukar kalla svart noshörning (och som mer korrekt bör kallas spetsnoshörning) har i dagarna förklarats utrotad av International Union for the Conservation of Nature. Faktum är att ingen har sett den sedan 2006, då en enskild individ siktades i Kamerun, och den har antagits vara utdöd sedan flera år. Men först nu, vid en revidering av IUCN:s lista över hotade arter, har västlig spetsnoshörning slutgiltigt raderats ur rullorna.

Utsikterna för de återstående noshörningsarterna i världen är dessvärre nästan lika dystra. I Afrika pratar man om spets- respektive trubbnoshörning (populärt kallade ”svart” respektive ”vit” noshörning). Dessa har i sin tur ett par underarter och eventuellt har redan den nordliga trubbnoshörningen gått samma öde till mötes som sin västliga spets-kusin. Att dessa underarter nu, en efter en, försvinner för gott, gör krisen så ohyggligt konkret. För de asiatiska noshörningsarterna ser det om möjlig ännu värre ut än för de afrikanska och med nuvarande takt på den illegala avskjutningen kommer jorden inom 10 år ha berövats sina sista noshörningar. Bara Sydafrika har i år förlorat 450 noshörningar till tjuvjägare. (Flera andra arter, exempelvis elefanter och de stora kattdjuren, är också på kraftig nedgång.)

rhinoHotet mot noshörningarna är utbredd tjuvjakt, underblåst av en efterfrågan på noshörningshorn i flera asiatiska länder, där hornen bland annat används i traditionell medicin. Och det är här lösningen ligger: i konsumtionsledet. Det är nämligen en praktisk omöjlighet att tillräckligt effektivt övervaka Afrikas noshörningar. Dessutom visar erfarenheten att hur hårda straffen än blir, så betingar noshörningshorn ett tillräckligt högt pris för att det alltid ska finnas de som är villiga att ta riskerna med att ägna sig åt tjuvjakt. Tyvärr finns inte många tecken på att de länder, bland annat Kina, Thailand och Vietnam, som är stora konsumenter av illegala djurdelar från Afrika gör något åt saken. Vi hör då och då en läpparnas bekännelse och någon liten liga grips eller en sändning beslagtas. Men det är ett spel för gallerierna och den verkliga viljan saknas helt uppenbart.

Så det finns dessvärre många anledningar att vara pessimistisk, frustrerad, arg. Och det finns många anledningar att i stort eller smått engagera sig för att sätta stopp för tjuvjakten. Själv skattar jag mig lycklig att jag har fått uppleva många av dessa djur i det vilda, men jag vill fortsätta att göra det – och jag vill, som guide, kunna ta med mig andra naturentusiaster ut i den afrikanska vildmarken, för att på naturens egna villkor njuta av den överväldigade känslan av att få syn på en vild noshörning i den täta vegetationen.


Läs mer: I det här blogginlägget redde jag för ett par år sedan ut det här med svart/vit, resp spets-/trubbnoshörning. Några dagar tidigare skrev jag om viltvård och tjuvjakt i samband med ett besök i Zimbabwes nationalpark Hwange. Ett kapitel i min och Görrels bok Kap till Kairo handlar också om ämnet. För fördjupad läsning om den illegala handeln med noshörningshorn rekommenderas Julian Rademeyers bok Killing for Profit. Och för ett mer filosofiskt perspektiv på vårt förhållande till naturen, läs min gode vän och kollegas, Mattias Hagberg, utmärkta Herredjuret. För att själv engagera dig, besök exempelvis WWF eller www.stoprhinopoaching.com.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Djur och natur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s